Sådär! Nu har jag flyttat, så nu är jag klar med det. Snart är det dock flytt igen. Eller snart - januari! Då till min egna tvåa. Så otroligt skönt med en tvåa. Min mage växer och nu kan jag inte längre dölja det. Inte ens med min jacka, inte ens med en förstor tröja. Livet kunde iofs vart bättre, för nu är jag i en down-period. Men det är sånt som händer! Nu ska jag fixa lite, så vi hörs.

Vecka 28 idag. Spännande. Jag har blivit så jävla gråtig igen. Jag har absolut ingen ork till det. Jag mår ju dåligt den mesta tiden, tror det var enda upp till vecka 23 eller liknande (även innan graviditeten) och sen mådde jag bäst. Men nu är jag down igen, värre än ever. Min käraste syster förstår inte att jag bryr mig, och det gör otroligt ont. Och gör mig lite blödigare. Även att jag ska flytta imorgon, otroligt tungt. Jag vill bara må bra den här tiden. Det är bara 12 veckor kvar, låt mig få må bra.

Jag är så nära nu! Vecka 28 imorgon. Snart är det bara 10 veckor kvar! Hallå, vart tog tiden vägen? Och kan någon ta det lite lugnare, för jag hinner inte med! Jag känner mig lycklig. Och det är skönt! För en gångs skull.

Har haft sällis hela helgen, inte kunnat uppdatera. Men bebis ligger därinne och sparkar. Känner stor skillnad på buff, spark och hick nu också. Även när han snurrar runt. Så jävla mysigt. Och jag kan egentligen inte förstå ännu att han finns där. Känns så overkligt ändå, även om jag sett honom röra sig, och även om jag hört han hjärta slå. Det finaste jag har is yet to come.

Aha! Bara två dagar! Jag kom ihåg min blogg, även fast jag inte har något att skriva.

Varför, Sara? Varför är du så dålig på att uppdatera? Jag ber om ursäkt till mina 4-5 läsare (woho) för mitt bloggande. Eller mitt icke-bloggande blir det då!

Usch! En hel vecka har gått och jag har inte uppdaterat! Fy mig!
Iofs så händer det heller inte så mycket.. Var iväg igår och lyssnade på bebis hjärta och det slog 140/minut. Hon sa även att hon trodde han var vaken. Jag kände inga sparkar eller så, men man känner ju inte ALLA rörelser bebis gör heller. Sen fick jag med lite papper som jag ska fixa med och ringa familjerätten och fastställa faderskap. Och idag ska jag ringa om att kolla på lägenhet, ska bara hitta någon som vill följa med mig, för att klampa runt där inne själv är inget som lockar.

Sådär, då har min mamma berättat för mormor och mostrar. Ingen har hört av sig ännu, väntar fortfarande. Spännande. Jag har börjat se ut som en köttbulle också, men det gör mig inget.

Igår var jag på bio med min vän. Det var kalas! Lite roliga blickar, men jag gissar att de e sånt man får ta nu. Vecka 24 i fredags. nu är det 15 veckor och 5 dagar kvar. Närmar sig med stormsteg och därför anser jag att ajg kanske borde berätta för folk snart. Men jag vet inte riktigt för jag måste fortfarande vänta på att min mamma ska berätta för mormor och moster.. Vilket hon skjuter upp. Och nej - berätta själv för dom? Aldrig.